loveurself

"Lisa är 13 år. Hon tränar simning 5 gånger i veckan och hennes dröm i livet är att bli simproffs och vinna guld i OS. Lisa har en bästa vän som heter Anna, som också simmar. Annas föräldrar har varit duktiga simmare en gång i tiden och Anna verkar ha ärvt den talangen. Hon anstränger sig inte mycket på träningarna, men lyckas få bra resultat på tävlingarna iallafall.
Lisa däremot kämpar hårt och hon anstränger sig och tar i på träningarna. Hon tycker att Anna har mycket bättre förutsättningar för att lyckas än vad hon själv har."

Lisas självförtroende kunde ha sjunkit och hon kunde ha gett upp när hon tänkte så, men Lisa har något som Anna inte har. Vilja! Hon vill.

Något år senare är Lisa bland de bästa och hon har tränat upp sin egen talang. Hon har fortfarande inte den naturliga känslan i kroppen som Anna har och hon simmar inte lika fint och bra tekniskt. Ändå simmar hon så fort. Ett litet barn frågar sin pappa varför.
" Därför att hon vill", svarar pappan. "Hon vill framåt."

Det syns tydligt. Anna verkar inte anstränga sig eller vilja tillräckligt mycket. Lisa däremot flyger fram i vattnet. Hon kommer först i mål.

Viljan kan ta Lisa mycket längre än Annas talang.

Man behöver inte vara bäst från början eller ha en talang. Man kan nå toppen ändå.
Bara för att någon annan har bättre förutsättningar än vad man har själv, så är det inte dom med talang som lyckas här i livet. Det är dom som verkligen vill.

Jag har alltid haft orimligt höga krav på mig själv. Det började redan som väldigt liten. Under hela låg- och mellanstadiet fick jag ett utbrott och sprang in på toaletten och grät om jag så fick ett enda fel på ett prov. I min värld var allt perfekt. Misstag existerade inte ens i mina tankar. Jag hade sån otrolig press på mig själv och jag kände mig oduglig och dålig med ett enda fel, även fast jag hade bäst resultat i klassen. Det spelade ingen roll hur mycket mina vänner berömde mig eller att alla tyckte att jag var jätteduktig. Min lärare sa alltid att det är mänskligt att göra misstag, men jag lyssnade inte. I mina ögon var jag inte tillräckligt bra. 

När jag började högstadiet i en ny klass så ökade självklart svårighetsgraden och när jag fick tillbaka mina prov och såg att jag hade två eller tre fel så brast verkligen min värld och självförtroendet sjönk. Jag kände mig så usel. Ändå hade jag fortfarande bästa resultat.

Jag hade alltid varit bäst. När jag inte längre var det i alla ämnen utan det fanns andra som låg jämna med mig och till och med var aningen bättre så mådde jag ännu sämre. Jag kunde heller inte glädjas åt andras framgång, speciellt inte mina kompisar. Jag skulle vara bäst och ha alla rätt!
Men tiden gick och efter ungefär 1½ år så började jag inse att mina krav var orimliga. Jag kunde inte ha alla rätt, för jag skulle mer eller mindre alltid ha något litet fel. Jag började se allt från ett annat perspektiv.

Jag fick tillbaka ett prov där jag hade 10 fel. Då var ett eller två fel verkligen inte så farligt längre. Någonstans på vägen så växte jag upp och började tycka om mig själv. Jag dög precis som jag var i mina ögon och jag kände mig faktiskt nöjd med allt jag gjorde. Min självkänsla ökade och i samband med att jag var så trygg i mig själv så började jag kunna glädjas åt andras framgång, istället för att tävla med dom. Tillvaron blev mycket härligare och dagarna blev mycket roligare! "Delad glädje är dubbel glädje", och jag förstår verkligen innebörden av de orden nu.

Det är oerhört jobbigt att ständigt leva med sådana höga krav. Även fast jag var bäst, så tyckte jag inte om mig själv och kunde glädjas och vara nöjd. Så vad spelade egentligen mina resultat för roll om jag inte kunde leva med mig själv?

Sänk kraven på dig själv. Satsa högt, men var nöjd med det du presterar. Man kan ju aldrig göra mer än sitt bästa. Det är omänskligt!

Öka självkänslan och bygg upp självförtroendet, få en bättre självbild och älska dig själv!

Självkänsla handlar om egenvärdet och att man kan se både sina positiva respektive negativa egenskaper. Självkänslan har alltså att göra med hur man ser sig själv. "Det är mitt eget värde i mina egna ögon, alltså hur det känns att vara jag." Självkänsla är alltså en inre undermedveten bedömning av dig själv. Självkänslan byggs endast upp när du är ärlig mot dig själv och dina känslor. Det betyder att om du verkligen gör det som du verkligen vill i ditt liv känner du dig tryggare och lyckligare.

Självförtroendet handlar om tron på sin egen förmåga att klara av saker. Man tror att man kan.
Det du presterar utåt, som hur det går i skolan, jobbet, kompisarna, utseendet. Du vet själv vad du åstadkommit vilket ökar eller minskar ditt självförtroende. Gör du saker du är väldigt nöjd med skapar det en viss status för dig själv vilket ökar ditt självförtroende.

Skillnaden kortfattat:
Självförtroende är att jag tror att jag kan göra saker, medan självkänsla är att jag känner att jag duger precis som jag är.