Sänk kraven på dig själv!
Jag har alltid haft orimligt höga krav på mig själv. Det började redan som väldigt liten. Under hela låg- och mellanstadiet fick jag ett utbrott och sprang in på toaletten och grät om jag så fick ett enda fel på ett prov. I min värld var allt perfekt. Misstag existerade inte ens i mina tankar. Jag hade sån otrolig press på mig själv och jag kände mig oduglig och dålig med ett enda fel, även fast jag hade bäst resultat i klassen. Det spelade ingen roll hur mycket mina vänner berömde mig eller att alla tyckte att jag var jätteduktig. Min lärare sa alltid att det är mänskligt att göra misstag, men jag lyssnade inte. I mina ögon var jag inte tillräckligt bra.
När jag började högstadiet i en ny klass så ökade självklart svårighetsgraden och när jag fick tillbaka mina prov och såg att jag hade två eller tre fel så brast verkligen min värld och självförtroendet sjönk. Jag kände mig så usel. Ändå hade jag fortfarande bästa resultat.
Jag hade alltid varit bäst. När jag inte längre var det i alla ämnen utan det fanns andra som låg jämna med mig och till och med var aningen bättre så mådde jag ännu sämre. Jag kunde heller inte glädjas åt andras framgång, speciellt inte mina kompisar. Jag skulle vara bäst och ha alla rätt!
Men tiden gick och efter ungefär 1½ år så började jag inse att mina krav var orimliga. Jag kunde inte ha alla rätt, för jag skulle mer eller mindre alltid ha något litet fel. Jag började se allt från ett annat perspektiv.
Jag fick tillbaka ett prov där jag hade 10 fel. Då var ett eller två fel verkligen inte så farligt längre. Någonstans på vägen så växte jag upp och började tycka om mig själv. Jag dög precis som jag var i mina ögon och jag kände mig faktiskt nöjd med allt jag gjorde. Min självkänsla ökade och i samband med att jag var så trygg i mig själv så började jag kunna glädjas åt andras framgång, istället för att tävla med dom. Tillvaron blev mycket härligare och dagarna blev mycket roligare! "Delad glädje är dubbel glädje", och jag förstår verkligen innebörden av de orden nu.
Det är oerhört jobbigt att ständigt leva med sådana höga krav. Även fast jag var bäst, så tyckte jag inte om mig själv och kunde glädjas och vara nöjd. Så vad spelade egentligen mina resultat för roll om jag inte kunde leva med mig själv?
Sänk kraven på dig själv. Satsa högt, men var nöjd med det du presterar. Man kan ju aldrig göra mer än sitt bästa. Det är omänskligt!
