Jobbiga minnen
Jag minns en dag, våren 2010, i början av min roaccutanbehandling. Jag vet inte riktigt hur jag klarade av det, men jag hade bestämt mig för att dra bort håret och sätta upp det i en hästsvans och inte bry mig om aknen längre. Det var otroligt svårt men jag kände en kick när mina kompisar blev jätteglada och peppade mig och det gick otroligt bra, bättre än väntat. Jag vet inte om folk tittade, men ingen brydde sig och det var otroligt skönt.
Tyvärr så slutade dagen inte lika bra. Efter lunch så gick jag och min kompis till skolsyster för att hämta en ipren. Vi satt i väntrummet då en äldre dam kom in tilt väntrummet. Hon var på väg att knacka på kuratorns dörr men stannade och kollade på min panna. Sedan sa hon: "Jaha oj, jag trodde att det var röda hund eller något" och så pekade hon mot pannan. Jag kände att allting brast. Jag bet mig i tungan tills jag kände blodsmaken för att inte bryta ihop och lägga mig på marken och ge upp. Min kompis tappade hakan för en sekund men blev sen jätteförbannad och skällde ut tanten. Haha, jag skrattar nästan när jag tänker på det. Min underbara fina vän, att du stod ut med alla mina utbrott och alla gånger du stöttat och tröstat mig då jag brutit ihop. 8:an var ett rent helvete.
Jag önskar att jag hade haft ett bättre självförtroende, men mest av allt önskar jag att samhället inte ska ha en sån hemsk uppfattning om finnar. Var 3:e tonåring har akne. När jag hör folk som säger att det är äckligt med finnar så blir jag jätteledsen. Alla får någon gång i sitt liv finnar, vissa mer, andra mindre. Det är en del av att växa upp. Folk tar livet av sig pga de här röda prickarna. Det är inte klokt! Så snälla, kommentera aldrig någon med finnar så som den där tanten gjorde mot mig, det är en oskriven regel. Det angår ju inte er. Och finnar är verkligen inte negativt.
Det är så oerhört svårt att förstå hur dåligt man mår, särskilt för någon som aldrig upplevt samma sak. Men jag är glad att jag hade vänner som gjorde sitt bästa och som verkligen försökte. Det kan inte ha varit lätt för dom heller. Men jag är oerhört tacksam för att ni stod ut!
Tyvärr så slutade dagen inte lika bra. Efter lunch så gick jag och min kompis till skolsyster för att hämta en ipren. Vi satt i väntrummet då en äldre dam kom in tilt väntrummet. Hon var på väg att knacka på kuratorns dörr men stannade och kollade på min panna. Sedan sa hon: "Jaha oj, jag trodde att det var röda hund eller något" och så pekade hon mot pannan. Jag kände att allting brast. Jag bet mig i tungan tills jag kände blodsmaken för att inte bryta ihop och lägga mig på marken och ge upp. Min kompis tappade hakan för en sekund men blev sen jätteförbannad och skällde ut tanten. Haha, jag skrattar nästan när jag tänker på det. Min underbara fina vän, att du stod ut med alla mina utbrott och alla gånger du stöttat och tröstat mig då jag brutit ihop. 8:an var ett rent helvete.
Jag önskar att jag hade haft ett bättre självförtroende, men mest av allt önskar jag att samhället inte ska ha en sån hemsk uppfattning om finnar. Var 3:e tonåring har akne. När jag hör folk som säger att det är äckligt med finnar så blir jag jätteledsen. Alla får någon gång i sitt liv finnar, vissa mer, andra mindre. Det är en del av att växa upp. Folk tar livet av sig pga de här röda prickarna. Det är inte klokt! Så snälla, kommentera aldrig någon med finnar så som den där tanten gjorde mot mig, det är en oskriven regel. Det angår ju inte er. Och finnar är verkligen inte negativt.
Det är så oerhört svårt att förstå hur dåligt man mår, särskilt för någon som aldrig upplevt samma sak. Men jag är glad att jag hade vänner som gjorde sitt bästa och som verkligen försökte. Det kan inte ha varit lätt för dom heller. Men jag är oerhört tacksam för att ni stod ut!
Kommentarer
Trackback
