loveurself

Nu när jag tänker tillbaka så handlade verkligen varje dag om min akne. Varenda vaken minut. All min energi gick åt till att försöka dölja mitt ansikte och vrida och vinkla huvudet så att ingen skulle se aknen. Till exempel så satte jag mig alltid med ryggen mot fönstret eftersom ansiktet då blir ganska mörkt och skuggat och ljuset kommer bara på ryggen, istället för ansiket. Då skulle det inte synas lika mycket. Jag hatade ljuset i provrummen och jag hatade ljuset på vintern. Det var snö och vitt överallt och min hy var blek som den alltid är på vintern och då kändes det som att de röda prickarna bara lyste.

Jag förstår inte hur jag orkade. Att jag mådde så dåligt. Mina tankar kretsade endast kring aknen. 

Ett år har jag mått skit över ett par röda obetydliga prickar som jag ändå inte kan göra något åt. Det är verkligen inte kokt.